The greatest people are the ones that are there for you.
The ones that listen.
The ones that will call.
The ones that drives to you just to give you a hug because you're breaking apart.


I thought I was alone and that my exsistence meant nothing.
But thanks to you, I see it differently now.
And I'm grateful.

Familytime.

SUSHI FICK JAG IGÅR! Varenda tugga jag tog tänkte jag på lilla dig. Sushin var gudomlig men det var inte samma sak utan dig, saknade dig min käre vän.
Efter maten så blev det lite family movie time, changeling. Det var en väldigt väldigt fin film.

Runaway.

Jag sneakade ut medan mina föräldrar var på bio och såg slumdog millionaire, dålig enligt teo men bra enligt mina föräldrar. Det är mycket lättare att sneaka ut när man har körkort. Fattar inte hur jag lyckades med cykel och alla processer innan. Väl hemma hos lilla c så ringde vi upp andy för att ha ett otroligt givande telefonsamtal. Efter det flummiga samtalet begav vi oss till teo där darrela joinade. Tiden tickade på och efter att ha sagt hejdå till min finaste baby och blivit utburen (kändes som jag blev utslängd?) av topper så körde jag hem och landade i soffan iklädd i pjamas och under mitt varma täcke. Mm, cosy. Där somnade jag och kom på något sätt till min säng, vet dock inte hur. Enligt mamma hade jag sovit i typ tolv timmar. Love it!

V för vendetta.

Dagen började med att jag skyndade mig ner till knutan tillsammans med lovisa för att möta upp stiffe som väntade på oss, efter mycket velighet så tog våra fötter oss till viva för en hälig lunch med tillräckligt många pinsamma tystnader. Efter lunchen så mötte vi upp linus för fika och sen var han snäll nog att köra mig hem. Kvällens planer löd följande; film hos lovisa så efter att ha väntat på fred i en timme hämtade teo upp mig i bamsevolvon. Jag kände mig som en liten prinsessa när han körde runt mig haha. Ca tio minuter in på filmen kom fred, sen som alltid men det var trevligt att ha honom där. Efter filmen och scrubs så begav vi oss hemåt men först blev det ett tjockisstopp på mcdonalds, för freds del inte för min. Usch fy.

Håll igång.

Ibland håller man igång alldeles för mycket för att hinna skriva ner det. Dinnerparties, fika, plugg, träning, shoppning, drama och en hel del missförstånd. Ja man blir så trött och jag orkar inte reda ut skiten så nu får det för fan vara. Din tur att bry dig men du är alldeles för feg för att göra det. Innan jag låter bitterheten fylla mig helt så ska jag fly nu en stund och se fram emot en trevlig sushistund med en av de underbaraste.