29.11.2008.

Fredagen var seg och slappig. Kramade Amelie hejdå, it was her last day och sen somnade jag vid tioslaget för att vakna upp till en gråtande mamma. Det visade sig att du var borta. Jag pratade med dig två dagar innan och du fick mig att skratta som du alltid får. Jag orkar inte gråta, jag vill inte börja för då kan jag inte sluta. Allt var så plötsligt. När ni åkte iväg så var jag kvar ensam. Jag kände mig som ett övergivet barn i ett gigantiskt varuhus. Vilse. Rastlös, Apatisk.Jag visste inte vad jag skulle göra och när jag väl började göra något glömde jag bort det. En fint minne dök upp, din röst i telefonen återspelades. Jag fick börja om så många gånger. Total sinnesförvirring. Jag ville ha någon nära. Någon som fick mig att tänka på annat. Du svängde förbi, dels för att jag bad dig om det och dels för att du visste att man inte skulle behöva vara ensam. Du satte dig bredvid mig i soffan och la armen om mig. Jag kurade ihop mig och tillsammans såg vi på tv. Jag lyckades tom skratta. Man märker vem ens vänner är. Man märker vilka som ställer upp utan att man behöver fråga. Jag är så glad att jag har er. Jag kunde inte vara kvar i huset. Det gjorde mig galen typ. Jag såg honom överallt. Du bjöd med mig till Teo och väl där så kände jag ett enormt stöd från alla håll. Alla fyra var där för mig. Även den som inte ens visste om det. Jag mådde lite bättre.


Tack. Vad skulle jag gjort utan er?

Elva timmars veckan.

Åh nu ligger säkert varenda kotte i sin säng och sover gott medan jag och Ams sitter uppe som små ugglor och knapprar in massa information om någon som heter typ kokko? Eller så är det jag som frågar var Magnus är och Ams har stenkoll och säger att han är på toaletten. Lite creepy haha. Det är roligt när det bara är vi kvar på kvällen, känns som värsta party. Springer runt med vagnar och dansar till musiken. Men tro inte att det är ett lätt jobb utan det är mest vi som kan ta fram det roliga och kan bolla flera bollar i luften, hard work vs. party? Vi har kört elvatimmarpass hela veckan och när vi väl är här och jobbar så sent så känns det inte utan så fort man har satt sin fot utanför byggnaden tar tröttheten tag i en och ruskar om en. Man vill bara lägga sig ner och sova bort världen haha. Men när jag väl kom hem (tack vare mamma som var så snäll att hämta mig) så kom min fina kusin och faster på besök. Så tillsammans stod vi och lagade mat, när vi inte mobbade pappa lite. Jag avrundade min dag med att ringa ett samtal och prata ut. Riktigt skönt. Kommer att sakna dig nu under den kommande tiden men jag hoppas att jag får en riktigt fin julklapp som kompensation ehhe! Allt jag orkar att göra nuförtiden är att sova och jobba typ haha. Nej nu måste jag cancellera.. See ya!

Doktig.

Alltså jag tycker jag är rätt smart men ibland finns det stunder då man kan tro annat. Exempelvis "när börjar julkalendern?", men sen igen har jag ju Amelie i mitt rum så jag behöver inte oroa mig för hon kommer med kommentarer som "du är så rolig att jag kissar på mig." Haha, vi är ett rätt bra team. Faktum är att vi ska köra ett elva timmars pass idag. Tror ni att vi klarar det? I can do it! Mamma kommer förbi med mat som tur är för jag tror inte att jag kommer långt med mina två mjuka knäckebröd som jag hade till lunch. Efteråt ska jag göra följande:
-Hem
-Mat
-Dusch
-Tv
-Säng

That's my day and I'll tell you if it turns out differently.

Poli?

När man jobbar är tisdagar längst om du frågar mig men denna tisdagen var ovanligt soft och lugnt. Jag hann med mycket och fick beröm fastän jag inte gjorde något utöver det vanliga. Haha men men beröm uppskattas, i synnerhet när jag får höra att jag är experten på mitt område när den nya tjejen börjar. Haha vilket intryck det måste ha gjort. Men efter jobb och beröm (man mår riktigt bra måste jag säga!) så hämtade mamma mig efter att pappa rådissat mig och väl hemma åt jag snabbt för att plocka upp Andy och C "på vägen" till väla. Det blev mest cruising och den enda som fick något gjort var C verkade det som. Hon köpte några klappar till familjen, Jarl är fortfarande dilemmat och snart är resten klara. När vi satte oss till rätta inne på din sko (?) så såg jag skorna som jag letat utan att ha vetat om det (ja, så låter en shoppoholic) i flera veckor. Nu kan jag gå utan att få ont i fötterna. Så jag firade min lön genom att köpa ett par skor, like the stereotypegirl haha. När jag väl kommit hem och duschat så ringer mobilen. Det visar sig vara fröken Falkenborn som undrar om jag lever. Ja, svarar jag förvånat och hon berättar att Andy typ tvingat henne ringa mig och kolla så att jag är okej för det visade sig att den lilla tokstollen läst något om att en bil precis voltat och han trodde att det var jag. Vilket man hade kunnat tro om mig ibland så som jag kör (men jag kör alltid fint - nästan). Så sött av honom iaf, den finns ingen annan som är sån ju. Maybe a little hero in disguise?

Christmasgifts.

I år har jag sex väldigt viktiga personer (utöver familjen) att köpa julklappar till. De som står mig närmast. Jag har klurat ut till en av de viktigaste, bestämt med min goding, lyckats hitta nåt till tuffingen. Ja, snart är det bara dags att gå iväg att köpa presenterna vilket snart ska ske! Julkorten ska med postas iväg. Jösses vad tiden går snabbt!

New baby?

Jag är på jakt efter en ny baby eftersom min redan är lite sjuk. Uhu.

En i familjen.

Man vet alltid vilka som finns kvar där. Johanna är en sån vän. Kommer aldrig släppa taget om henne. Fastän jag inte träffat henne på ett halvår så var det som inget hade förändrats, allt var fortfarande likadant. Jag älskar det. Sex år.


Jag hamnade i säng på tok alldeles för sent men det är inte alltid vi pratar så pass mycket och när vi väl gör det så är väldigt trevligt. På morgonen blev det disco inne på mitt rum och vad som kändes som klockan 06 på morgonen var egentligen 11. Johanna frågade alltid om jag lät så, för jag låter alltid som en krasslig 75-åring i mobilen. Efter några rappa beslut så var hos henne en timme senare. Det blev lite myspys i bilen och lite skoshoppande, eller ett tappert försök. Jag provade på världens fulaste sko men gudomligt skön var den! Hos henne var det allmänt kaos men jag välkomnades med öppna armar av familjen. Speciellt när jag var villig att hjälpa till i vimlet ehhe! Efter en härlig och halkig promenad till oj så bestämde jag mig att det var dags för mig att åka hem, trots att jag fick mer än gärna äta hos Johanna. Men kunde inte dissa lilla mamma! Nu ska jag hjälpa till med maten och sen blir det mys för hela slanten! See ya.

Källs nöbbelöv.

Klockan tolv kände jag att det var dags att vakna och några timmar senare var jag nere i stan med pappa på Lundbergs som tydligen hade rea enligt mamma. Jag fick pappa att köpa ett par vantar till mig så nu kommer jag inte frysa när jag kör hem om kvällarna efter att ha hängt med mina favorites. Man märkte att det julen kom med stormsteg för julbelysningen var uppe och hölls på att monteras, man sålde brända mandlar på Kullagatan och allt var allmänt cosy. När jag kom hem var jag tvungen till att pimpa mina föräldrar för deras rave ikväll, de verkade typ inte bry sig om att jag också måste fixa mig? Nåväl jag hann och blev upphämtad av en väldigt snygg kille i en väldigt snygg audi för att åka på en vild gooschase innan vi hittade till dit vi skulle, vilket visade sig vara en meter från det att vi kört fel? Nåja, fram kom vi iaf med förväntningar som överträffades. En väldigt fin, god och sjukt mättade middag, med lovely fondue som efterrätt (andra gången gillt) och ett trevligt avslut på kvällen blev sex and the city-filmen som Linus och Fred inte kunde sluta kritisera för att den var så dålig. Efter filmen tackade vi adjö och åkte hem i den fina bilen med stolsvärmen på. Nu, en kyss senare sitter jag i soffan fortfarande galet mätt och tittar på en skräckfilm. Livet är skönt! Imorgon väntar en träffa en av de allra bästa och kanske (om jag får som jag vill) ett besök hos någon close to my heart. Nu ska jag till filmen, godnatt!

The spirit of christmas is growing bigger and bigger inside of me and soon it's here!

Alpha Dog.

I fredags gav jag mig på något stort. Att jobba i elva timmar sträck och det låter mycket. Alla reagerar när jag säger men jag kan med gott samvete säga att jag gjorde och det var jobbigt men ibland fanns det toppar. Som att få prata med Johanna i flera timmar. Hissa upp bordet och finna det roligt? Tur att Melly är där så att jag har någon att blossa ut mina frustrationer på i form utan Gun eller konstiga läten. Dock måste man medge att man blev avis när snön började falla ner, fast i och för sig var det väl rätt bra med tanke på att jag inte är så pepp på att bli sjukare(?). Efter jobb (som Dogge säger) var jag sjukt trött. Men det stoppade inte mig, för när jag festat lite med mamma och hennes girls i köket. Bevittnat lite barncuttle (man vet inte riktigt om man ska tycka att det är läskigt eller finna det sött med tanke på att allt alla småbarn tänker på är typ sexytime?) så drog jag på mig ytterkläder och begav mig till C som hängde med Dogge. Kom dit, rösten tog emot för att prata så jag ville inte anstränga den så förlåt om jag var lite tyst. Men trevligt hade jag. Louise och Fred kom förbi lika tidigt som alltid men när de väl kom blev det dagsör film! Efter mycket fniss och pet från min högersida där C (som gjort värsta boobjob och var superstylead) och Dogge satt tog Fred på sig vuxendräkten och flyttade på de två så att det blev någon fokus på själva filmen. Helt plötsligt dog Dogge typ haha. Efter Alpha Dog, filmen som vi såg som över förväntan var faktiskt väldigt bra, så drog vi på oss ytterkläderna för att halka hem.


Jag älskar fredagar.

Dammet kommer tidigt år.

Hahaha, jag är lycklig för just när man sitter och har astråkigt på jobbet, stressen trycker på, smärtan i ryggen gör sig påmind och tröttheten hänger på ens axlar, just då jo då kommer SNÖN! Enligt Amelie så var det ju lite damm utanför fönstret bara haha<3

Tick tack!

Jag har kommit på en present till min kära mor som fyller år imorgon. Hoppas det nu går min väg och allt ordnar sig utan krångel. Den är väldigt personlig och ni som kommer hem till mig kommer se den väldigt ofta. Jag hatar avtal över allt annat men de verkar tycka om mig riktigt mycket här :) Åh, tillbaks till det nu.

Btw jag har så sjuuuuuukt ont i ryggen.. :(

Trött.

Fan.


Jag kan inte äta.


Jag vill spy.


Jag kan inte koncentrera mig.


Jag vill inte någonting.


Jag är så trött.


Det vore så dålig timing.


Snälla. Jag ska göra det nu.

Fan.

Ache.

A distraction is on my mind.
The pit of my stomach is aching badly, fearing the answers to the questions.
I don't want to but I know I have to.
Or else it will play out wrong.
It wouldn't be me.


The worst thing of doing something easy is that you get time to replay at least ten thousands scenerios of how it will be, what the answers will be, until it happens.

I wish there was someone here to distract me.

The true question is what will I do if the answer I truly fear the most is said out loud?
It will be true.
I'll brake down. Shut down. Shut everybody else out.

I will sobingly pick up the pieces that are left. Lying there on the floor.
I don't know how long it will take to make it whole again but I will try to put it together.

Why does it feel like I already have the answer?
Has it been unvisibly showing it's ugly face to me? My subconsciousness just convinced that nothing was off?
If not, then why do I feel like this? The feeling is not comforting. Not safe. Not you.
I'm doing my best here without anyone responding.
Please talk to me.

All I am asking for is you and everything that comes with it. The good and the bad.

But then again you can always imagine how you'll react, what you will say, your actions.
I don't know.
All I know is that I will shed a river of tears for you and that my heart will brake.
But that is the game of love and I went into it knowingly thinking you are worth the ache.


And I know you are.

Whatever happens.

I just wish I meant the same for you. That you could say it. But maybe I'm asking to much?

Laughter.

- Tre trappor ner, bor han i underjorden eller?!
- HAHAHAH!
- Okej... Så rolig var det ju inte?
- HAHAH! Jag kan inte, sluta jag får ont i magen!

När man når höjden av trötthet och skrattar rakt ut på jobbet då är det ett tecken på att den man jobbar med är en av de roligaste man kan ha. Jag pallar verkligen inte att jag är packad på luft och ligger 1000 avtal back. Såja nu har smärtan i magen från allt skrattande avtagit.
Haha, Ams du är lätt guld!

Fides.

I never thought that there would come a time in my life when I would loose faith.
But surprise, I'm losing my faith in two of the people that are close to me.
They've hurt me unintentionally one to many times.
Even though it may not be a huge thing, maybe just a tiny piece.
I don't like drama and try to do my best to live without it.
But even the biggest dramaqueen and the loneliest maverick has to admit that even the smallest pieces makes, in the end, a huge piece?
Now my faith is slowy fading away. And they won't even notice, they're to wrapped up in their own lives.
Maybe it's to much to ask them to care? Which in case I mean really care.
Maybe I'm the one who has to high of demands?
All I'm asking for is to be treated the same way I treat you. It feels like I'm giving my heart and soul and all I get back in return is this common friendship that sometimes, most of the times, is chilly or moody.
But right now it feels like I'm at the end of my rope. I've never herd myself talk like this before.
To be so careless. I don't even care. I can't be bothered to.
It brakes my heart a little bit more every single time I realise it.
It's making me so tired.
And that really scares the living crap out of me.
Because when you loose faith, hope is not far away. And when all faith and hope is gone all that is left is the cold unbearing truth.
- In the end we're all alone. -
But I quote some Tennesse Williams.
"When so many are lonely as seem to be lonely, it would be inexcusably selfish to be lonely alone."
Maybe we can loose our faith in the human rase together?
Maybe loneliness isn't for us?
Or maybe this is the last ounce of faith inside of me reaching out hoping to gain some more before it perishes for good?

Just another day.

Efter ännu en slitsam måndag, dock förgylldes den av amelies närvaro - my new workingpartner, så åkte jag till väla med baby-C och därblev lite träningskläder för hennes del. För min egen del skulle det blivit lite shoes men jag var inte riktigt på humör så det blev inget med det. Vi träffade även Marcus Mellgren som sitter och pluggar på väla? Nice...? Ja, dagens ungdomar pluggar på köpcentrum istället för "döda bibliotek". Audi vs peugout hem till mig! Där det blev chicken nuggets efter lite cosy girlytime. Efteråt var jag duktig och försökte göra fysik som en viss person inte alls var in the mood for som bara smsade heeeellalalala tiden (pentala). Men till slut så slukade Cs närvaro och simpsons brusande ljud på tvn upp mig och så jag insåg att det var för mitt eget (dåliga) bästa att jag gav upp. Ehhe!

Something new, a fresh breeze of air.

Som de flesta kanske har märkt väljer jag att spendera mina helger och kvällar med ett par favoriter. Detsamma gjordes i helgen, det känns som en vana vi alla har fått inne nu. Familjen, jobb, plugg, träning, vänner. Eller nästan alla har vanan inne. Efter att ha väntat hungrandes i flera timmar kom äntligen Will i sin nya ascoola bil som han sladdade ner med i stan. Vi mötte upp the boyfriend and the girlyfriend, de satt och spexade med de tekniska prylarna i Cs mobil. Men till slut efter många om och men (och en väldigt dum kommentar av mig) så blev det äntligen sushi. Hos en ny friend till och med. Mr Andy! Han var som en frisk fläkt i umgänget som blåste bort allt drama, alla konflikter och alla bara var. En skräckfilm som till och med Fred vågade kolla på (kan man kalla det för skräck då?) blev det efter en promenad i den läskiga skogen i maria park. Jag har aldrig känt mig så pass trygg när vi gick där i mörkret. Jag gick i mina egna tankar tills C tog mig i handen. Men det finns alltid en sak jag kommer att minnas med denna kvällen och det är en kille som jag precis träffat skulle skydda mig iaf något hände. Hur kan någon ha ett så stort hjärta? Såna som han är inte vanliga.

Kladdkaka avec yoghurt, c'est bon?

Jobbet sliter hårt på en i synnerhet när man träffar folk efter men det är värt det. Idag tog jag bilen till Råå och välkomnades av Lördag i hennes fina mansion som hon bor i. Jag såg hennes petproject som hon håller sig sysselsatt med för tillfället. En vit overall till en konsert som hon och Patte ska gå på. Vi funderar på att joina yoga tillsammans, dock vet vi inte var eller när hehe. En tvättäkta girlynight med massa onyttigheter och sovandes blev det. När klockan närmade sig elva kände jag hur tröttheten gjorde sig påmind. Jag får alldeles för lite sömn nu för tiden så jag tackade för mig själv och körde kvickt hem.

Secret's out.

Night came falling and you came. You put your arms around me and I've never felt so safe in my life. I know that it's one of the things I'll miss the most. I try not to think about you not being there, but it's hard. Especially when you care as much as I do for you. My darkest secret was about to be revealed, I tried to stall but you noticed my plan. You asked me, holding me tightly wrapped. So I started to talk and it felt like time stood still. I felt so ashamed. I did my best to sound strong, and hide behind my smile. I didn't want to cry. To seem so weak after such a long time.
But you listened. And for that I'm greatful.

You will never understand how much you mean to me.

What you've done for me.

How you've made me a better person.

How happy you made me.

How angry you made me.

How much I care.

Everything comes out in the end.
Even the darkest secrets shines through and make their way forward.
But right now it's too hard. Even though it's the only thing on my mind.
Give me some time to make words of my thoughts.
To make words of what happend.
Don't push.

Just let me hide behind my smile for a little bit longer.

Dinner.

Jag sprang ner till stan från nicolai i tio centimeter långa klackar för att stå och vänta på resten av gänget. Fick en filmkyss av pojkvännen, en efterlängtad kyss efter en månad. Saknat dig. DK var kallt, blåsigt men gränslöst och roligt. På bussen hem insåg jag hur pass mycket jag älskar att åka buss, med rätt ton i öronen så blir det perfekt. På kvällen kom C's familj och Fredric. Massor med mat, skratt och skoj. En härlig kväll. Vid elvasnåret så kändes jag tröttheten komma krypandes, likaså måste resten känt sig för snart tackade de och åkte hem. Dock inte Fredric, han stannade. Skrattade med pappa och fyllde diskmaskinen med mamma. En ny syn men det kändes så rätt. Efteråt visade jag honom Shans rum och snart hamnade vi i min säng. Han med sina tusen lager kläder och jag i min pjamas under täcket. Mycket prat, mys, kramar och pussar blev det. Han åkte hem senare än vad han tänkt sig. Dock inte mitt fel, mwih.
På kvällens lista står det Bond med Dogge. Det lär bli kul. Så får väl gå och fixa mig nu.
Later!

Something's wrong and I want to tell you but I can't. Someday I will. But til then I know you're there.

Ibland avtar känslan och allt försvinner.

Kommer den tillbaka?

Memories.

Jag kommer inte ihåg den senaste helgen hela familjen var hemma, hela helgen utan att gå någonstans. Utan att någon kommer. När man slöade och kollade på en matiné som man egentligen ska tycka är kass men man inser hur pass underskattad den är. Den eftersaknade matinén är lite underskattad som de helgerna. Då jag alltid låg i soffan med min pjamas gosandes under täcket.

Ibland är det rätt bra att vara ensam.

2008-11-05, 15:25.

"DU ÄR SÅ HIMLA BÄST!
Du är den allra bästa jag har och du får mig alltid på så bra humör!
Love you <3

Ville bara säga det! "

Aldrig har jag varit gladare eller skattat mig själv lyckligare än när jag är med dig.
Min allra finaste vän!

Detsamma <3

El till inköpspris..

Okej, jag ska inte klaga. Jag har ett rätt soft jobb men saken är den att man blir så himla trött efter ett tag. Jag trodde liksom inte att det kunde vara så ansträngade att sitta vid datorn typ hela dagen men det är det. Efter ett tag vill man typ dö. Haha. Och så har jag träningsvärk i axlarna. Nej, blir tidigt i säng för mig. Kommer dock sakna dig. Tillbaka då ja till avtalen...

Mwih, I've got this funny feeling at the pit of my stomach and I know it's your fault.

Yoga.

Jag har hittat något jag verkligen tycker om.
Yoga! Ni måste pröva, finns inget bättre för själen eller kroppen.
Som C sa, det känns som men precis vaknat upp och har all energi i världen.
Harmoni deluxe.

Man kanske borde pröva pilates och body balance med?

Historic moment.

"If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders is alive in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer."


"Even as we celebrate tonight, we know the challenges that tomorrow will bring are the greatest of our lifetime - two wars, a planet in peril, the worst financial crisis in a century.
"The road ahead will be long. Our climb will be steep... But America - I have never been more hopeful than I am tonight that we will get there."

- Barack Obama -

The first afro-american president of the United Stated of America.
The world as we know it will become the same again.
It will be better.

Just a couple of words.

Tillägnat till de tre finaste människorna jag känner.

Tack.



Jag kommer klara mig no matter what liksom.
För jag vet att jag har tre bästa vänner vid sidan om mig.

Häromdagen nämnde jag för dig att om jag krockar nu så kommer jag att ringa dig och då var klockan halv fyra på morgonen. Du svarade lugnt, javisst och du vet att jag kommer då.

Du bryr dig,
Du lyssnar.
Du gör mig glad.
Du är bara så penta.


Sen så finns du som skickar ett sms när du är ledsen och vet att du kan finna tröst hos mig, för du vet att jag gör detsamma hos dig. Även om vi är flera mil ifrån varandra så är vi står vi hand i hand med solen i ögonen i sinnet.

Du är min trygghet.
Du är den jag vågar berätta mina allra mörkaste hemligheter för.
Jag vill inget annat än ditt bästa.
Du drar de sämsta skämten men lyckas ändå få ett leende.


Allra sist men verkligen inte minst, så finns du. Du.. Det går inte att förklara men du är min.

Du är förstående.

Lika som bär men samtidigt inte.

Du är en knasboll.

Jag tänker på dig flera gånger dagligen, varje tanke för ett leende til mina läppar.
Du är en av de starkaste människorna jag känner.

Du är klok även om du tappar bollen ibland.











Ni tre.
Ni är bland de finaste Gud valde att skapa.
Jag vet att vi kommer känna varandra tio år från nu.
Jag vet att alltid vart jag har er.


Tiden tickar på och varje minut känns det som vi binds samman ännu mer.

Det är ingen kvävande, uttröttande känsla.

Det är trygghet och lycka.
Detta är min lycka.

Tid.
Jag önskar vi hade all tid i världen, tillsammans.