Man vet alltid vilka som finns kvar där. Johanna är en sån vän. Kommer aldrig släppa taget om henne. Fastän jag inte träffat henne på ett halvår så var det som inget hade förändrats, allt var fortfarande likadant. Jag älskar det. Sex år.
Jag hamnade i säng på tok alldeles för sent men det är inte alltid vi pratar så pass mycket och när vi väl gör det så är väldigt trevligt. På morgonen blev det disco inne på mitt rum och vad som kändes som klockan 06 på morgonen var egentligen 11. Johanna frågade alltid om jag lät så, för jag låter alltid som en krasslig 75-åring i mobilen. Efter några rappa beslut så var hos henne en timme senare. Det blev lite myspys i bilen och lite skoshoppande, eller ett tappert försök. Jag provade på världens fulaste sko men gudomligt skön var den! Hos henne var det allmänt kaos men jag välkomnades med öppna armar av familjen. Speciellt när jag var villig att hjälpa till i vimlet ehhe! Efter en härlig och halkig promenad till oj så bestämde jag mig att det var dags för mig att åka hem, trots att jag fick mer än gärna äta hos Johanna. Men kunde inte dissa lilla mamma! Nu ska jag hjälpa till med maten och sen blir det mys för hela slanten! See ya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar