Det lönar sig inte att vara snäll.

Jag är för snäll tydligen. Vad tycker ni om det? Från och med nu ska jag vara den lilla psykobitchen jag var i fyran, odrägligt otrevligt. Gynnar det en då? Jag vet, bitterheten lyser igenom men vad ska man göra när man får en sån kommentar? Frustrerad och arg åkte jag buss till Tågaborg där jag fick nästan inte ett skvätt gjort förutom att jag har gjort mig förtjänt utav i.d. smink!!! Detta får bli min tröst, och för att jag hittade pengar i garderoben, sjukt najs liksom.
Under de senaste dagarna har jag försökt hitta min stalker men ingen lycka där (eller man kanske ska säga olycka), lekt lite i kundvagnar och på lekplatser. Sen har jag hatat mig själv och känt mig döende (still am), pallar verkligen inte nåt. Som grädde på moset så har vår värmepump gått sönder så vi har ingen värme i huset så jag kommer att förfrysa mig till döds. Men trösten kommer snart, gossip maraton med min girl. Imorgon ska jag springa tills jag spyr.

I love talking to you and I can't wait to see you. Paris, Sweden, you, me, sunshine, 09.

Mindblowing.

Jag har en plats som jag flyr till. En sån där plats som man kommer till då och då och tar det lugnt eller funderar på allt man har omkring sig. Min plats är helt tyst och jag kan se båtarna åka fram och tillbaka. Jag kör dit innan jag kör till dig. Det är på vägen. När jag hamnade hos dig visade det sig att du inte hade ätit och klockan var tio! Medan jag satt på din köksbänk och tittade på dig när du lagade mat åt dig och Mats. Hell's Kitchen är ett underhållande program och ikväll så tittade vi på det. Jag har kommit på att jag gillar Gordon Ramsey. Efter att ha hållt din pappa sällskap under maten så spenderade vi resten av kvällen i ditt rum, promenaden som vi pratade om glömdes bort när vi istället hade Heroes och din säng. När det var alldeles för sent så satte jag mig i bilen och körde iväg i mörkret. Dimman hade lagt sig som ett täcke över 111, det var nästintill spöklik. Av någon anledning körde jag exakt 90 km/h. Kanske det var för att jag hade blivit stoppad av polisen samma kväll och tvingats blåsa i ett alkotest. Men jag njöt av hemfärden och den dåliga musiken på radion. När jag kom hem så smög jag upp och la mig, bestämde att jag fick sova riktigt länge för det var trots allt jag som skulle köra till Katrineholm. Vilket jag gjorde, jag körde en sträcka som man vanligvis (om man håller sig till hastighetsbegränsningarna) kör på ca 5½ timme men efter fyra timmar utan stopp var vi äntligen framme. Jag däckade efter Lovens spännande nyheter i min faster säng.
Idag besökte vi farfars grav. Jag har alltid tyckt att kyrkogårdar varit läskiga och inte haft någon större länk till dem, speciellt med tanke på att min mormor, morfar och farmor är begravda i Sri Lanka. Men idag var det något fridfullt över just den här platsen. Ingen sorg, ingenting. Bara frid.


It's hard to express with words but...
...you are mindblowing, and I...

Blodsmak i munnen är inte en favorite.
Saknar dig för du hade kommit med någon töntig, logisk kommentar som hade förklarat varför jag har ont.

I just want to fall asleep next to you.
Listening to your heartbeat.
Kissing you.
Touching you.
I wanr you here.
Min Fred.

Tvättmaskin och mjölkmask.

Igår var det besöksdag igen så hämtad blev jag av Dogge som kör packad (?) till sjukhuset. Livrädd för att krocka under hela bilfärden men när vi väl kört in så bestämmer sig Dogge för att parkera högst upp. Det blev race till hisshallen och sen hamnade vi äntligen hos C. Hon låg där i sin säng halvdäckad men piggnade till när vi kom. Hon berättade om sin dag som bestod typ utav ligga i sängen och hennes möte med en tjej som hade samma fel som C hade. Efter att vi spenderat 3 timmar hos C, sett henne skina av lycka när hon tog sin första tugga med mat efter att inte ha fått äta på en vecka, så säger vi hej då med kurrande magar och onda ryggar till henne och lämnar henne med familjen. Den sena middagen med pojkvännen åts på McD, surprise eller? Mys hos mig sen and me really like.
För ett tag sen kom Loven och vi gjorde mjölkmaskar, såg ut som själva House of Wax-dockor! Men gissa om jag är typ barnrumplen i ansiktet nu! Haha.



I need to do my laundry but there's something stopping me. Perhaps laziness.. I just look at the machine and smile.

Det här är sånt som gör min dag.

"Du är verkligen jättejättesnygg (handen på hjärtat en av de snyggaste jag har fått äran att känna) och jag tycker inte alls att du behöver biffa till dig. Och dina ögon talar för sig själv men tycker du någon gång att du är iakttagen är det för att någon håller på att drunkna i dina ögon. När du ler så lyser du upp och det gör en (mig åtminstone) varm inombords."

Jag hoppas att det gjorde din.

Cosytime i sjukhussängen.

Jag kom precis hem från ett besök hos min lilla C. Hon var gladare idag och var till och med uppe och gick några varv runt sjukhuset. Kändes som man sprang lite maraton eller var man ska säga, maraton med dropp. Efter att jag fick krypa upp hos C och mysa med henne i hennes papperssköna sjukhussäng och kolla bilder från Costa så gick det topmodel på tv and we like. Timmarna bara flög förbi och även om de spenderades i ett sjukhus med en droppslang slingrandes förbi en så var vi tillsammans och det är allt som betyder nåt. Lilla C, tänker på dig jämt och jag vet att du kommer klara detta för du är verkligen en av de starkaste personerna jag känner.
Fysik, Teo, choklad, sms, allt på samma gång blir en salig röra men rätt blir det i alla fall och som sagt, jag ska fan ta mig klara det.

Fysikens värld.

Igår hade jag en underlig dröm, ni vet en sådär som är bra och så kommer man ungefär ihåg hälften lite luddigt. En sak jag minns väl är att jag fick MVG i fysik A och jag hade aldrig varit gladare. Detta ska ske, tänker fan ta mig klara det! Så nu ska jag sätta mig ner och drunkna lite i fysikens underbara värld.

Tears and Psycho.

Helgen har varit händelserik. I fredags träffade jag Stiffe och efter flera tmmars vandring i stan i mina stövlar så hamnade vi till slut på en bänk på stortorget. Där blev Stiffe tillfrågad av en gammal kroat att vakta en väska och när mannen väl återvänter börjar han dra sin livshistoria för Stiffe. Om kriget och hur cool han var. Rätt underhållande men vi förstod ju knappt hälften med tanke på att han pratade kroatiska? Han antog väl att Stiffe var kroat. Till slut med en liten lögn lyckades vi komma loss och hamnade på stadbiblioteket istället. Där jag träffade Sara och Sanja som tydligen pluggar upp sina betyg? Efter att jag har lämnat Stiffe på knutan blev jag hämtad av Loven och det bar av till väla där loven blir lurad och förälskad allt på samma gång. När jag kom hem var det dags att göra sig i ordning snabbt för en festkväll hos Amelie. När jag och Loven var klara så började vi gissa när min pojkvän skulle dyka upp och jag hade såklart rätt maha. Hos Amelie var det väldigt trevligt även om alla trode att jag och Fred hade sex i en soffa på övervåningen. När jag nästan trodde att vi var hemma så vände Fred och Lovisa och det bar av till McDonald's. Fy fan, jag ville bara dö. Aldrig någonsin har jag varit så trött i hela mitt liv. Jag somnade flera gånger, sittandes! Vid tre hamnade jag i säng och det tackar vi gudarna för.
I lördags lämnade jag min faster på knutan och sen blev det lite handlade för min del. Dock inte speciellt. När jag kom hem så blev det lite babymat, potatismos och kyckling men gud så gott det var. Försenad slängde jag mig i golfen och raceade ner till stan för att möta C för att se Magnus Betnér!! Han var sjukt rolig. När showen nästan var slut tog jag ut min lilla C och körde hem henne. På vägen hem blev det ett samtal till en viss person och när jag kom hem slog det mig att jag var bortglömd. Ledsen och arg hade jag två underbara personer jag kunde vända mig till. Loven kom och Anton fick mig att le. Jag älskar er båda allra mest.
Idag var jag på väla och fick en jättesöt liten skjortklänning av mamma. Vad tycks? Me like.

Sjukhusbesök.

För två dagar sen vaknade jag upp med tanken av att jag skulle plugga med C, skulle bara höra av mig. När jag tog upp mobilen så ser jag att jag fått ett sms från C, där det står att hon har blivit akutinlagd på sjukhuset och att hon vill att jag ska komma. Men vid senare eftertanke var det bäst med besök på kvällen så där stod vi alla tre, jag, Fred och Dogge, vid varsin bil på in till sjukhuset. Mina klackar lätt så högt att grabbarna tvingade mig gå på tå, i klackar! När vi väl kommer fram så sitter hon i tv-rummet och ser på tv. Hon har ett sånt där ställ som gamlingar har för sitt dropp. Vi pratade och höll henne sällskap, skrek och skrattade. C berättade hemliga detaljer om ett av läkarnas besök. Jag hade inte ätit någon kvällsmat så vid tio, halv elva började jag röra på mig och grabbarna kom följandes efter. Vem vet, det kanske hade blivit rape i parkeringshuset annars. Dogge körde hem och jag och Fred raceade (kunde vunnit om jag ville) till McD och köpte mat till honom och åkte hem till mig där vi åt och spenderade resten av tiden i soffan med tvn surrandes i bakgrunden.

Igår så var jag på min arbetsintervju och allt gick bra förhoppningsvis. Konstigt nog frågade de inte mig något, det var som om de redan hade bestämt sig. Nu är frågan om det är ett bra beslut eller ett dåligt. Efteråt stannade jag förbi hos Amelie där jag nästan somnade i hennes soffa men innan det hände så kramade jag henne hejdå och åkte till C. Hon hade flyttats till en annan avdelning och jag stod säkert i 10 min i hisshallen och chansade på vart jag skulle men lyckan tog mig till rätt plats. Jag gick in i hennes rum där låg en gammal tant som snarkade högt. C's roommate förmodar jag. Älskling du kanske vill bo med henne i Lund, gud vet att jag inte snarkar haha. Men där i tv-rummet satt hon och blev lagom förvånad när jag kom. Vi satt där i nån timme eller två innan vi gick på upptäcksfärd och hamnade i hennes comfy säng med en ljudbok. Tyvärr hade hon inget hon kunde spela på men mamma och pappa skulle komma med datorn ikväll. Så länge satt jag och läste Cosmo högt för henne. Morfinet lindrade inte smärtan så bra utan gjorde C mer sömnig så jag kramade henne hejdå och lät henne sova. När jag kom hem var jag helt slutkörd och hamnade i soffan. Efter att ha varit utspacead i några timmar så ringde Lovisa och pratade med en och sen hade man fått några sms från Dogge och Fred. Lite senare på kvällen arg på fysiken åkte jag till Fred, i hopp om att han skulle hjälpa mig. Efter att han tryckt på miniräknaren fick han samma tal som mig och jag blev galen men han sa att det var rätt så kul att veta att jag gjort rätt hela tiden och antagit att det var fel? Gud. Frustrerad kröp jag upp hos honom under täcket och tillsammans kollade vi på film.

Babe.

"I once was in love with you.
Once I could only see you. The rest of the world faded away.
The thought of you put a huge smile on my face.
You made me smile when I was down.
You cared about me when people didn't treat me fairly.
Now we both can't remember the last time we meet. It was to long ago.
I hate that we're drifting apart. Because you were one of few that brought out the best in me.
I still think about sometimes. It still puts a smile on my face.
I just miss you."

"Så töntig är jag."

I wish you were there every morning, every time I wake up.
Fatso <3

Haha, jag är jätteglad och har haft två helt underbara dagar. Imorse blev man väckt av Fatso och efter att ha gullat med honom ett bra tag så tar jag och C oss upp ur sängen för breakfest. Mat är det enda vi gör nuförtiden, fetton haha. Tick tack sa klockan och snart var det dags för vårt hemliga uppdrag. Ett kvickt hejdå till sjuka Per och så begav vi oss av i den nylackerade audin. Ut ur salongen klev en jättesnygg brunett, tyvärr ingen rödlett längre som hennes älskade mormor påstod att hon var. En tur i audin, ännu ett hemligt uppdrag gjordes (kiss eller bajs) och saker postades. Därefter gjordes ett besök på restaurang a la BD! Gissa om mamma var förvånad när vi klev in hos henne och efter en härlig svensk tradionsmiddag så begav vi oss av mot väla med vår nya choklad. På väla fyndade vi och detta var mina godningar. Fina va?

Ser ni en tjej i en röd snygg jacka kan det hända att det är jag faktiskt! Mwihi! Det blev denna fina boleron med, den såg så himla mysig ut!

Vem hade trott att jag, den hoodiebesatta tjejen som gick rundor i kjol året runt och chockade folk när jag hade på mig byxor skulle ha på mig ordentliga kläder som koftor och sånt? Åhja, man växer upp. Enligt Ado har jag min förändring de senaste tre åren varit enorm! Haha.
Efter shoppingen blev jag och Hedd sugna på paj. Paj väntade hemma hos mig på oss. Så vi kom och vi segrade, eller åt snarare. Däckade i soffan, lagom tills Per (<3!) ringde och väckte oss men tur var det för det visade sig att C var tvungen till att köpa sylt till hennes hemlagade gourmetmiddag hon skulle bjuda på ikväll. Själv begav man sig till Amelie där man blev överöst med komplimanger. Haha me lika. Det är inte ofta man får höra att man är lik en modell när man ser jätteslafsig ut och inte har nåt smink på sig. Jag är ju självklart en modell, tackade ju nej till jobbet i Milano för att plugga upp fysiken. Efter skratt och mat så slog Kanthi sig ner bredvid mig och tillsammans gjorde vi upp en plan mouha! Nu får ni alla hoppas på det bästa, för min skull. Kvart i åtta springer jag ut till bilen och med Chris Brown sjungandes högt i bilen kom jag lagom hem till det som jag trodde var topmodel men istället var det en efterlängtar familjemiddag. Skratt och mobbning under matens gång följdes utav att mamma försöker brotta ner pappa (för hon tror liksom att hon kan vinna där?) i hopp om att få hans mintgodisar (som jag gett) för att han inte ska få en skyhög sockerhalt under kvällens gång. Medan pappa tuggar i sig det sista utav tabletterna så tar Shan en evighet på sig i badrummet (killar tar typ längre tid en tjejer i badrummet, dags att börja oroa sig kanske?) och själv sitter man där mitt i smeten och lagar mammas mobil. Nu har jag dock förlfyttat mig till mitt sovrum där jag kom att tänka på regnpromenaden med dig och dina blödande fötter. Det känns som hundra år sen. Det är på tiden att vi ses tycker jag. Vad tycker du?

Pjamaspardey @ C!

Nu sitter jag här hos C med en varm kopp chai som väntar på mig. Vi sprang nerför trappan för att våra händer blev skållade, en utmaning med svarta trappsteg. C sjunger högt och glatt "the first cut is the deepest!". Hahaa, skratt, huvud- och magvärk. Åhja nu ska vi ha lite fotosession. Update tomorrow, check it out!

Bigkiss!

Cookie.

She makes me smile.

She knows how to shine up the day.

She's oh so lovely!

Tingel.

With fall comes sickness?

När matlusten försvinner och det känns som man bär ett stenblock på sina axlar, när huvudvärken bara sticker och gör sig påmind varje sekund, när det känns som om luftröret är tio gånger för större än vad de egentligen ska vara. När jag känner mig så här så måste det vara något som är fel. I ett försök att vara den eviga optimisten så tror jag att jag kommer friskna till när som helst.
Detta må låta underligt men tycker jag att det hör till hösten att man är lite snuvig och sjuk. När man väl är det så vill man inget annat än att bli frisk.

Dunk. Dunk. Dunk.
Back to the covers, to the warmth.

Peacock.

Folk lämnar en verkligen. Jag sa mitt sista hejdå till Grav och Phil på ett bra tag nu. Vet inte ens om jag är kvar när de kommer tillbaka. Men livet går vidare. Hade en trevligt kväll med alla hos Willie. Film bak och mys. That's how I like it.

Igår var det samma sak, film at moi med the vanliga crewet. Idag har jag ruttnat bort till pirates of the caribbean i sängen hela dagen. Tror jag håller på att sjukna, för matlusten är bortblåst och allt jag äter stannar inte kvar. Imorgon blir det dock sol för min del med boven!

I'm falling..

....In love.

Septentrion.

"I turn of the engine and everything's silent. Outside it's a bit chilly and the air is crisp. He's washing his car, in the dark. His father is talking on the phone in his car. I watch him clean, he is persistent and narrow. When he parks his car he reverses back quickly. Even such a small thing impresses me. While inside we talk about each others days and soon we're in a comfortble spot; in front of the tv, in your bed. With your arms around me. I kiss you gently. You kiss me back. I tremble when your soft hands carsess me. The surroundings disappear and we're lost. Unaware of what my body is doing, lost in a place where only you and I exist, we merged together. I felt you, you felt me.
You took me outside, to watch the stars. You held me from behind and pointed out the different constellations. For the first time, I could see them. In darkness we wandered into your mansion to be. You held my hand and I tried my best to walk in your shoes. A bird luring inside fearing the flashlight and the sound of our voices scared us by flying away. It was in your room.
Lying in your bed, time slowsly ticking away. I could hear your heart beating. It was slowing down. I could sence your lassitude so I took my things and said good bye. You kissed me, intensly. A kiss I still feel.
The drive home was eerie. A fog taken from a scary movie layed itself in front of the road. Even with the stereo on high I still somehow could feel the silence. Out there. In the back of my spine I had that strange feeling of someone watching me. The drive that ordinarly feels like it takes three minutes felt like an hour now. A black cat in the middle of the road stared at me, before it ran away. I looked in the back mirror to see if there was a car behind me but there wasn't a soul in sight. I was waiting for something wrong to happen. It felt surreal. Finally I arrive to my destination, safe and sound."

Fysik A <3

Vid halv 10 drar jag mig upp ur sängen och gör mig redo för en studydate med min partner in crime, C! Efter en väldigt varm, halvblåsig färd till Tågaborg landar jag vid FM Franzéns Gata. Inne hos Hedd så bänkar vid oss i matsalen vid matbordet och börjar plugga fysik efter lite skvaller. När klockan tickar sig fram till ett så börjar det kurra i magen och beslutet för lunch tog snabbt. C slängde pennan ifrån sig och gosade lite med Molle som bröt tystnaden då och då när den flitiga glödlampan lyste! Vi hade räknat ett helt kapitel på bara två timmar nästan, med alla rätt! Är det vi som är grymma? Det här kommer gå bra, C! Efter mat och lite mer pluggande blev vi hämtade av Fred och P-dog för en massa ärenden. Biltema hit och Micro dit, pojkgrejer hit men allt slutade med att vi hamnade i min soffa och där blev vi liggande i ett par timmar. Efter en massa retningar och mys så gav sig pojkarna av. Så nu sitter jag här mätt och glad efter en sen middag och njuter på sex and the city.
Imorgon är det mer plugg everyone! Kiss goodnight!

Jösses vad mycket som har hänt, skolan, fester till höger och vänster, träna. Blää, jag är jättetrött och orkar inte mer nu. Haha! Puss!

Jag älskar att höra regnet smattra på fönsterrutan.
Det får mig att tänka på vissa böcker jag läst, man drunkar i dem och försvinner totalt.
Jag älskar det. Jag önskar jag hade en riktig goding att läsa nu.

Hösten är sakta på ingång, välkommen. Som sagt, jag älskar ljudet och lukten av regn.
Jag älskar regn överhuvudtaget.

Mina höstminnen har inte alltid varit de bästa men nu skapar jag nya med dig.
Jag älskar att prata med dig. Känns som det aldrig tar slut.
Bubblie.

Forget what we're told before we get to old.

Här sitter jag i Bovens soffa och ser på henne medan hon sminkar sig. Believe it or not, vi har samma puder eller bronzer och vi är liksom inte alls samma hudton! I bakgrunden spelas Snow Patrol vilket tar oss tillbaka till allt roligt vi gjorde förra sommaren. Nu är jag mätt och glad, breakfest together är verkligen vår grej. Även om det inte alltid blir pannkakor, mwihi! Jag pallar inte drama. Jag ser på Boven, så himla fin.

Utanför huset som vi bodde i fanns det en man som alltid gick ut med sin lilla majkenhund, men han gick så underligt. Först gick han utanför tomten sedan var inne på tomten, till slut så kikade han in i vårt hus genom fönstret. Det var läskigt, fick mig att tänka på Säterrymlingen. Jag antar att det är så ens undermedvetnas sätt att uttrycka sig. Men i alla fall så varnade någon mig för mannen och en dag så möttes våra ögon och jag gick ut för att prata ut med honom. När vi väl pratat så tog han mig till hans ställe, Det visade sig vara ett hotell, typ Hilton. När jag gick in så såg jag Louise Andersson i lobbyn, hon satte sig tillrätta i en soffa med en massa böcker. Enligt mannen skulle någon hjälpa henne med matten. Hon var jättedressed up för att plugga men enligt mig är hon alltid så fancy. Nästa gång jag tittar upp mot mannen så är det Mats Andersson. Han tar in mig ett jättestort rum och säger åt mig att utforska hotellet. Jag står i rummet och tittar på en stor blomväxt framför mig, den är på tippen att blomma ut. Jag ser mot höger och där står en massa elgitarrer och basar uppradade. Jag går fram och känner på dem, de är så fina och lena. Mats säger åt mig att ta vilken jag vill och att jag fick behålla den! Men jag har ingen nytta utav en fiskett? Jag kan inte spela. Helt plötsligt står Anton bredvid mig, glad munter och svartklädd. Jag ber honom spela något för mig. RIIIING!!!! Klockan är sju. När jag tar på mig Shans tröja och torkar bort sömnen från ögonen så knackar pappa på dörren. Det är dags att lämna honom. Hej då, pappa.