Alright?

Ni vet den där känslan som man har, den som säger att allt kommer att ordna sig. Man kommer klara sig. Det känns bara bra. Jag har den nu. Jag vet inte varför med tanke på att jag har typ en hel lista med saker jag bör oroa mig för så himla mycket. Men det löser sig, det ska gå vår väg! Det är meningen.

I admire their strenght.

Klicka på rubriken.

Six months.

I don't have words.
But you have my heart and soul.

Wish.

Brr.. Det är så kallt! Tänk att få ligga i sin säng hela dagen lång, med min mysiga kille och en bra film.. Åh.

Lille soldaten med ansiktsmask.

Det känns som att den enda tiden jag orkar skriva är på mina 15 minutersraster på jobbet. När jag kommer hem orkar jag knappt röra mig, det blir alltid mat, snabbdusch och i säng vid halv tio om man inte redan har däckat i soffan. Heltidjobb är slitsamt men man får ju pengar och vem skulle klara sig utan pengar?

Min helg har varit väldigt trevlig, en salig blandning av events men en väldigt trevlig blandning. Efter jobbet i fredags lämnade jag min faster hos min kusin och efter det så åkte jag och C hem till henne där det blev La Pizza mat med föräldrarna! Väldigt trevligt. Efter att jag och C lekt rundor lite blev det dags för en tur till Maxi med Dogge. Haha, vi vad alldeles för packade för lilla D. Väl hemma igen hos C med ansiktsmasker, ostbågar och läsk så äcklades Dogge något så oerhört när han såg oss på med ansiktsmaskerna. Personligen tror jag att han har nån svettfobi, jag menar det sken lite. Inte sant C? Åhja, man var iaf babysmooth efteråt och det blev genast lite i.d ovanpå det. Mitt i.d! Det hade äntligen kommit så det blev massa tester och sprut på golvet men vackra blev vi till slut! Vi fick besök av tyste G med och när klockan närmade sig tio började Dogge röra sig hemåt för att han skulle göra högskoleprovet! Maha! Efter att ha myst med C och G där uppe så åkte jag hem och bums i säng blev det för min del. Ägnade en liten tanke till min lilla pojke som djurat så ordentligt på sistone för att han skulle få det han ville på högskoleprovet imorgon, Jag vet att du kommer få det! Jag bara vet hihi.

Morgonen därpå var föräldrarna bortblåsta ur huset och själv satt jag i soffan och åt pannkakor som mamma hade gjort medan Shan snarkade gott i sin säng. Det bestämdes för en liten shoppingtur på stan som var helt rosa och så sjukt mysig, och jag fick äran att dela det med en av världens vackraste personer. Blev lite chai, laundry (som C kallar det haha) och så fick man ett par jättefina black jeans från vila! That we like. Efter stan så blev det bokning på Aktiverum för min och C:s early Christmasgifts! Åh ja en del iaf! JAPP, VI SKA PÅ SPAA! Och det kommer inte kosta oss skjortan! Woho! B & C eller B & S, det är vi! Sen blev det lite fatsotime, chinamat! Som följdes utav marängsviss hos mig med Will! Resten av kvällen slöade vi framför tvn och såg Jude Law bli mördad samtidigt som vi skickade bilder via bluetooth till varandra!
Söndag var allmänt göra ingenting dagen förutom på kvällen då det blev god mat hos min kusin som bor på självaste kullagatan! Och gissa vem som kommer få passa lägenheten om hon åker? Jo, yours truly! Hon sa också att jag skulle ha cosytime med Fred haha. She likes him!
Oh förresten C, tänkte så mycket på vår lägenhet. Det var typ så cosy och passar perfekt för två! Me like! Längtar så mycket hihi.

Somedays it's just too hard to see that silverlining.




And today is one of those days.
The pain makes you unable to see the beauty in the world.
It's like I'm paralyzed.

A long time ago.

Det är så mycket som händer och så mycket man vill berätta men man hinner inte för man gör nya saker varje dag så till slut blir det bara de där stora händelserna istället för de små vardagssakerna. Tiden flyger förbi så snabbt i synnerhet när man jobbar. Man märker att de man träffar nu är verkligen de som står en allra närmst. Utan er skulle jag inte veta vad jag hade gjort, jag vet att ni alltid är där även när jag är glad och även när jag är ledsen.
Igår efter jobbet träffade jag en gammal vän som jag inte träffat på länge. Vi har inte pratat på år och dagar känns det som. När vi såg varandra utanför Wayne's så storlog vi båda och det klickade direkt. Allt det där som hade hänt innan var som bortblåst. Jag insåg hur lika vi var och hur bra vi passade ihop med varandra. Vi hade samma problem och oändligt mycket gemensamt. Vi skrattade och berättade om hur vi hade det. Vi lever i två olika världar, umgängeskretsar och vi har slagit oss till ro där. Vi vet vilka vi litar på och inte. På fiket träffade vi en annan gammal vän, en vän som man bondade med jättesnabbt men inte umgåtts mycket med. Kanske några fester eller två. Hon ska iväg till Sydamerika. Jag älskar att hon följer sin egen väg och inte är klyschig som de flesta. Det blev lite prat snabbt och ett hej då med "vi måste ses, vi får fixa nåt.". Den samma gamla visan men nu ska det banne mig ske. För man kan inte gå rundor hela sitt liv och förvänta sig att alla andra ska fixa saker. Efter att ha suttit och fnittrat och pratat i en timme, en timme som kändes som en minut. Vi hade så mycket att prata om, tiden räckte inte till. Efter det så lämnade jag dig på knutan och vi ska snart ses igen. Jag vet inte när men vi ska ses igen.

Wops, my mistake.

Ett dåligt tecken är när man somnar på skrivbordet på jobbet.

Det tog bara en kort sekund bara.



Vet du vad jag vill göra nu?
Somna i din famn.

Men det går ju inte an, för en massa väntar.
Bert, kinamat, ID, Baby-C, duschen..
Ja, det fortsätter..

One of many reasons.

Idag är nästan vilken annan dag som helst. Förutom det att när jag vaknade upp (mitt i natten = 06:14) och höll på att yra rundor i rummet i ett tappert försök till att hitta nåt att ta på mig, och när jag står där i mina strumpbyxor och bh så får jag ett sms. Jag blickar snabbt mot klockan och tänker "vem fan smsar mig halv sju på morgonen?" och när jag tittar så visar det sig vara anton. I smset står det godmorgon och jag ler av lycka.
Min anton.

Happy!

BARA FÖR ATT JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!
(Fasto men mitt fasto, true C?)

Jag har haft cosytime med min familj och pratat minnen. Det är inte ofta det sker men ja, en dag att minnas. Till och med pappa kom och satte sig i köket med mig, Shan och mamma. This we like. Hihi.

C, eller ska jag kalla dig för S?

Vad sägs, du och jag i jul?


It's so worth it.

Längtar tills jag kommer ut ur den här datorstolen med en fet lönecheck i handen så att S&B kan köra sitt race! Shopping, SPA, dinner with the boys?

B+C+D+F = <3

This can be our fairytale.

B, C, D & F.

Perhaps our last goodbye?

Remembered.

Forgive and forget?


Du ringde mig. Men ingen har detta numret förutom F, C, D och A. Du ville vara vän med mig. Jag stod där i mitt vardagsrum mållös. Lyckan log. Jag stammade fram ett "Jag vill vara vän med dig med." och beundrade ditt sätt att ta dig mod till att ringa sådär. Allt gick så fort, som en snabbspolning. Men vi skulle fika i stan, en fika som inte blev av men vi ska ses. Jag är glad. Jag har saknat dig.

Kiss me.

Eagle eye, laundrymachine, shopping, felons, sleep.

Efter jobbet i fredags körde jag hem så fort som det gick längtandes till kvällen då jag skulle få spendera en myspyskväll med min pojke. Jag duschade med mitt nya shampoo och gjorde mig fin framför spegeln, tog på mig min nya outfit och sen visade det sig att Fred hade smugit in i huset så jag fick en liten surprise när jag såg honom i köket med mamma. Men fin var han. Under bilfärden när så pladdrade jag på om min dag så pass mycket att jag glömde bort att andas haha. Men när vi nådde biosalongen så hade jag hunnit gå igenom allt som hade hänt. Vi valde att se på Eagle Eye, en väldigt bra sci-fi-film. Finns inget mysigare att än att sitta i en mörk biosalong och känna hur din hand letar efter min, och att få en snabb puss i mörkret. Man kan inte vara lyckligare. Efter filmen så åkte vi hem till mig där det lämpligt nog var Scrubs på tv men det var inte mycket utav det vi såg på där vi låg och myste i soffan. Jag älskar hur du tar tag i mig och kysser mig när jag retas mwih. Vi båda kom i säng alldeles för sent men det var värt det med tanke på att vi fick vara med varandra. Morgonen därpå bar det av mot Malmö och hämtad blev jag av Fred och C. Det var allmänt förvirrat men samtidigt väldigt mysigt och jag fick äntligen min kyss i regnet. Jag vet inte vad det var men det var som du visste, det där monstret i rummet som lurade innan försvinner alltmer och snart är det bara vi två kvar. Svedala var ett måste men på vägen dit blev det en detour nästan hela vägen till Köpenhamn. Vi stannade till vid tullarna innan bron och i regnet gick jag och Fred i hopp om att hitta något sätt att undkomma de där 600 kr över bron. Efter att ha knackat på allt som går att knacka och spekulerat om vi kommer över diken gjorde vi det till slut. Vi lyckades komma förbi två bommar och ett dike, sen raceade vi tillbaka. På Svedala hittade jag en jättefin mössa som Fred tyckte jag var fin i mwih. Efter att ha kommit hem, ätit ensam, blivit tutade på av alla i stan så körde jag till Dogge där han hotade med att slänga in mig i duschen och Fred stod skrattandes bredvid. När vi hade legat i soffan i typ en halvtimme däckade jag och sov tungt genom hela filmen och Little Britain. Jag vaknade först upp när Dogges föräldrar kom hem och gav vindruvor till mig och mjuka peppisar till Fred men strax efter det så somnade jag igen och vid tre hörde jag hur Fred kallade på mig och sa åt mig att åka hem. Sweetheart felt sorry for me. Och vid halv fyra stod han och jag ute på parkeringen och kysstes med löven fallandes ner mot marken.

You are the only one who makes my knees weak.
God help me, I've never felt this before.
I'm in love.

Fatso, yes that I most certainly am!

Sitter här i min kontorsstol med sexiga kontorskläder på mig som C uttrycker det haha. Har lite halvkontakt med Dogge, han ska börja sitt skift nu när jag snart slutar mitt. Ja, alltså man underskattar hur soft det är när man väl inte har nåt att göra. Visst är det tråkigt men du får ha på dig vad du vill eller sitta naken, du får gå ifrån datorn när du är trött på den. Du kan prata i telefon, sjunga högt! Prata med dig själv? Jag ska inte klaga, får liksom cash för detta. Mycket gott väntar på mig mwihi. Jag har blivit påkommen typ 10 gånger med att inte göra nåt alls bara sitta och stirra in i skärmen eller vara inne på aftonbladets hemsida haha. Men de sa inget, jag tror de fattade att det jag gör just nu är så monotomt att man måste ta regelbudna pauser = var femte minut haha. Har dock bestämt mig för att chilla nu för Helene gick precis så behöver inte känna mig elak när jag bara sitter och slappfisar medan hon typ djurar. Plus så glömde jag mina glasögon idag så jag kan inte sitta länge vid datorn, blir typ blind?

Hahah, nej nu ska jag äta godiset jag fick av Helene och svara på Dogge. HAJ!

285 kg.

Sicksicksicksicksicksicksicksicksicksicksicksick!!!!!! Här satt jag i soffan hungrig som en varg så jag passade på att gå ner och ta en skål flingor och start men mycket jag får njuta utav den maten när jag ser på generation fetma där kvinnan rullar sig i lera och typ porrar sig. Fy fan.. Nu vill jag aldrig äta mer igen och spy upp det jag ätit. SICK!

Bara för att du är hemma igen. Jag är så glad!

<3

Bara för att jag fick godis av världens bästa Helene!

Förälskad.

Mina ögonlock blir bara tyngre för varje minut som går. Jag gör mitt bästa och sätter ett leende på läpparna, gömmer mig bakom min vanliga fasad. Det kommer snart inte gå, snart kommer det bristna nånstans. Det kanske det redan har gjort. Det är kanske meningen att det skulle sluta såhär, det kanske ska ta slut nu? Men jag vill inte. Varje gång jag ser dig så vill jag bara kyssa dig. Jag vill vara den som får dig att le, den som du tänker på och saknar. Den som, ja betyder något väldigt speciellt. Du säger att tjejer är komplicerade men jag väljer det att se det som att de flesta tjejer är samhällets psykologer eller något. Det är vi som måste prata och analysera vad vi gör, ni kan komma till oss och vi bör kunna komma till er med. Men rädslan spelar så stor roll, det är som ett elakt monster som lurar i hörnet. Som någon som utpressar en "säg inte det för då är det slut". Jag vill inte tippa runt på tå. Tröttnar på det. Jag säger det till dig så ofta jag kan men jag säger det igen, jag tycker om dig precis som du är men ibland önskar jag att du förstod. Jag beundrar din intelligens och din förståelse för människor men ibland verkar det bara som den försvinner ibland och kvar blir du. Jag brukar alltid vara försiktig med vem jag gillar och låter mig inte helt falla för någon bara för att.. Men detta är annorlunda för jag tror inte du förstår någonstans hur mycket du betyder för mig och du kommer alltid att vara speciell. Även om jag inte betyder lika mycket för dig som du gör för mig. Jag är inte naiv, jag vet att det inte kommer vara för alltid. Det gör inget. Vissa kanske ser mig som cynisk när jag säger så men jag är bara jag och det är såhär jag är. Om en livstid när det inte längre är du och jag så hoppas jag att vi ändå kan vara lika bra vänner som innan. Jag kan knappt förstå hur det någonsin skulle funka men någon gång längre fram kommer allt vara mer tydligt. Vi är lika men ändå väldigt olika. Du är som jag, du vill inte få ditt hjärta krossat och någonting inom mig säger att du inte fallit för mig helt. Men jag vet att du tycker om mig. Jag vill ändå att du ska veta att jag har aldrig gillat någon så pass mycket som jag gillar dig. Det kanske skrämmer dig men det skrämmer mig med. Du har gett mig så mycket och jag är tacksam för varenda minut. Men det är en liten pusselbit som fattas i vår sagohistoria. Jag ska bidra med min del för det finns en förklaring till varför jag är som jag är. Du säger att tjejer är analytiska och allmänt tjejiga, då ska du få höra min historia. Hela historien. Det är ingen ursäkt eller kompensation utan det är något jag aldrig sagt till någon annan. Jag hoppas du har förståelse för det är inte lätt att tänka på. Jag litar på dig med mitt liv, både som vän och det är vi är nu för varandra. Men jag behöver att du öppnar dig med. Jag vill inte gissa. Jag vill bara veta. Även om det är världens minsta grej så vill jag veta ändå. För jag bryr mig. Det är så mycket jag vill säga till dig. Det är så mycket jag vill göra. Men inombords verkar det som det är en evig kamp mot klockan. Allt är redan bestämt och när tidpunkten infaller sig så kommer det göra ont. Men jag väljer att inte tänka på det. Det som händer det ska ske. Det är något vi alla måste genomgå. Oundvikligt. Jag lever med dig i tankarna och nuet. Jag vet att jag inte är perfekt utan långt därifrån men jag skulle aldrig leka med dina känslor. Såra dig. Men jag vill att du markerar det som är okej och fel. Jag har försökt men nu ber jag dig möta mig halvvägs.


Jag tycker inte jag förtjänar något bättre för i mina ögon finns det inget bättre än dig.

What you said hurts but I'm still happy that you said it. I'm happy that I know and that I have you. I know that you'll fix it because you have a part of me and me a part of you. So if I'm hurting you're hurting, if you're smiling so am I.
Thank you.

02:57

Jag älskar dig.

03:00

Jag älskar dig med. :)



It's not just a memory.
It's true.
And forever.

You are the one I turn to when I'm confused. When tears are streaming down my face, because I know that somehow you can make it better no matter what.

Working eight to five..

Haha, att sjunga working eight to five what a way to make a living har inte samma klang som orginallåten. Men nu sitter jag här på jobbet med min älskade rullpinne istället för mus? Sjukt jobbig och när jag inte ens använder den så åker musen sakta åt sidan av skärmen. Man borde ju börja uppfinna en teori om att skärmen är runt istället för platt. Vi vet ju hur det har gått i historien när man gjort sådana påståenden haha. Min nivå på skämten är inte lika höga som de en gång var. Jag skyller på sömnbrist. Jag har min rast nu, gjort mig förtjänt utav den. Sorterat och delat ut grejer till folk. Och nu innan satt jag och skrev in en massa cancelleringar på excel. Maha, vet ni vad cancelleringar är! Men det flyter på bra för er som undrar, lyssnar på min ipod samtidigt. Det fick blir Kents uppgift att hålla mig igång idag. De är för underbara och när jag lyssnar på de kommer jag att tänka på en person. Men ja, rasten börjar ticka mot sitt slut jag har till och med dragit över! Förresten måste bara nämna, läste att en ishockeyspelare i Ryssland dog igår och fick inte HLR förrän en kvart efter det att han typ svimmat. Under den kvarten så trodde idrottsläkaren att han kunde rädda honom gemon att hålla en salimiakspritflaska under näsa på honon. Tycker ni att det är sunt? Åhja, jag vet att jag inte ska svimma i Ryssland nån gång för då lär man vakna upp antingen packad eller inte alls. Fan nu rör min mus på sig igen. Jag måste ta tag i det här!

Numbers & Christian Louboutin

06:14 pep mitt alarm och det kändes som om man var tillbaka i skolan. För ett litet ögonblick trodde jag nästan att jag skulle det. Men så blev det inte. Efter att jag kokat mina tortelinis och lämnat pappa satt jag i soffan i Öresundskrafts reception och väntade på Pernilla. My boss to be. Vi hämtade lite stuff nere i källaren och fixade min nyckel sånt sen så fick jag se mitt fina rum och mitt skrivbord, Riktigt nice, I have my own computer! Jag delar rum med Helene, schysst är hon och sen är tjejligan intill. Innan jag visste ordet utav det så satt jag och speedarbetade och alla var sjukt impade av att jag anpassade mig så fort och var så effektiv. Mwihi, skönt att ha nåt annat att göra än fysik om dagarna även om det fortfarande har med siffror att göra. Johanna kom och knackade på och tillsammans lunchade vi, pratade lite allmänt. Hon ska resa till Indien och få en liten puppy, så nice! Själv berättade jag lite om mig själv och efter maten så gick vi till hennes dator och kollade skor! Vi alla föll pladask för Christian Louboutin, yummie! En gång i månaden så ha tjejgänget en långlunch ute, that I like? Så ville de bestämt att jag skulle joina! Jag kan ju säga att folk är väldigt trevliga och underbart snälla! Man blir så glad när människor är så pass utåtriktade. Det sötaste var ju att när jag fick mina uppgifter till min inloggning så var lösenordet välkommen, Trots att man var tvungen till att ändra det senare så smälte man ju bara. Happy me. Tiden tickade på snabbt och jag fick väldigt mycket gjort, dock så blev det lite monotomt i slutet men det var väl delvis allt te jag fått i mig. Så jag och Pernilla hade sälle ut genom byggnaden och jag fick prova min coola nyckel mwihi. Sen satte jag mig i bilen för att hämta pappa och göra ärenden i stan. När vi väl kommit hem så fick jag typ damp eller nåt och hetsåt för mamma hade inte gjort nån mat? Nu ligger jag och smsar från pappas mobil, don't tell him mwihi. Men jag tycker jag har gjort mig förtjänt utav det för jag har faktiskt jobbat och pluggat fysik (typ två tal sen körde jag fast men förhoppningsvis ska Fred ändra på det)!!

Do you know what my first thought is when I wake up in the morning?

There isn't that many as you.
You're the one that shines and brightens up the day.
Sometimes it seems like a dream, it's almost impossible to feel this good. To be so happy.
But when it's you and me, everything shines. Even though it's raining outside.
I know no matter what you will always be there.
To pick me up.
To cheer me up.
To make me laugh.
To love me.
And God knows I love you.

Vem är Lucifer?

What a tumbling ride it has been.

Vilken helg, vilken helg hoho. I fredags var det på tiden att det blev B&C-dag så där satt vi i våra fina ansiktsmasker bland ljusen med fötterna neddoppade i ett varmt fotbad. Mätta och nöjda av mackisarna och Möllerskorven låg vi halvdäckade men fnittrande i soffan och var allmänt girlycious. Det var så cosy! Efter att ha krånglat lite med den gigantiska minibussen så lyckades jag köra C ner i stan där vi plockade upp en full(?) gamling och jag fick äran att träffa Raaz vid ett rödljus. En snabb kram genom rutan med polisryttare misstänksamt spanande fick det bli och sen bar det av mot Tågaborg! Bilfärden hem var lagom cosy och när jag hamnade i sängen slockande jag direkt. Morgonen därpå väcktes jag tidigt utav Sara för att softa med munkarna. Fick ett fint armband och en munk skrattade åt mig för att jag råkade somnade men det var så svårt att låta bli. Jag har funderat på att lyssna på nåt liknanade band kvällar då man inte kan sova. Men ännu har jag inte sömnlöshetsproblemet. Efter munkarna så åkte jag till C där det blev mer kvalitétstid och varje minut får mig att längta ännu mer till Lund och bara oss. Efter att vi var underbart vackra så åkte vi till D där det blev massa gott, skratt och sömn. Vi fyra är verkligen bästa vänner. Det kommer bli så sorgligt när vi skiljs åt.

Watura.

Uhu.. Jag har druckit alldeles för mycket vatten men det som är bra för huden har väl aldrig varit dåligt. Väl?

The world's greatest

(Såhär går det när man lämnar ut lösenordet!)

Taniya, Taniya, Taniya. Min fina, underbara, allra bästa vän. För ja, det är du faktiskt. Du är den som står mig allra närmast, du är den som vet mina djupaste hemligheter och du vet precis hur man får mig på gott humör. Ditt leende kan lysa upp vilket rum som helst och bara av att vara i din närhet gör mig så himla glad! Du finns alltid där för mig, du ställer upp i ur och skur och tvekar inte en sekund. Våra vilda biljakter, våra chicken nuggets middagar, våra girly nights, allt blir så himla bra när det är du och jag. Nästa höst flyttar vi förhoppningsvis till Lund och du anar inte hur mycket jag längtar! Du, jag, vår french country inspirerade lägenhet och en jäkla massa middagar och fester! Låter inte det helt underbart? I mina öron gör det. Du är bäst och jag älskar dig, min sockertopp! Glöm aldrig det. Det var bara det jag ville ha sagt. Big love! /Hedvig

Spa @ X-mas.

- Lunch på Mezo med Linus och Lovisa.
- Stan med Lovis, ärenden.
- Kiss goodbye.
- Hem, soffa.
- That's it?

Finally something's going my way.

Jag vaknade upp och trodde att detta skulle bli vilken dag som helst minus det att jag skulle till doktorn men tji fick jag när Pernilla från Öresundkraft ringde till mig och sa att jag skulle börja arbeta på måndag morgon. Se där allihopa, lilla Taniya fick jobb! Önska mig lycka till nu! Utöver min skinande lycka för jobbet så brunchade jag med Lovisa, gick till doktorn med C, träffade A på skolan och browsade i stan med C och Gustav. Så söta. Längtar till vår movienight. Nu har jag cosytime med ljus och en härlig bok. Tänker på vad doktorn sa om min rygg, ska följa det till punkt och pricka. Gjorde precis mina övningar mwihi duktiga jag!

Minstingen fyller 19.

Gårdagen spenderades med C på stan. Vi klev in i tehuset där det doftade helt underbart och på fem kvicka minuter valde hon ut sin gift till Dogge, därefter plockade vi upp en gammal man på Åhléns och vandrade rundor på stan. Till slut hamnade vi på Shakespeare där Fred och Will åt sin lunch. När klockan närmade sig tre började vi röra oss hem till mig för att hämta Per i Gantofta! När kvällskvisten närmade sig och jag stresslagat mat, sminkat inspiration a la Lauren Conrad (lovelove) så blev jag hämtade av en snygging i vax. Som man smälte hihi. Vi var först på plats och sist kom födelsedagsgrisen Douglas! Efter mat och myspys så blev det presentöppning på Stortorget sen vandrade jag i mina skyhöga pumps (som jag hade på mig för att nå upp till Fred och smälta in med alla andra) med resten till teaterkatten där Lovisa pladdrade på. Fred skrattade åt henne medan jag och Dogge tittade på båtarna. När vi kom hem gick vi och lade oss i sängen. Du gjorde ditt fina försök till att förstöra min dator men ack ack det lyckades du inte med! Maha, puss på dig. Förresten fick Dogge ett par Emilio-kallingar och C ett snö-armband taste a la Taniya. Fint va?
Idag kom C till mig och hon upptäckte vilket projekt det var att ses, en timme med bussarna! Men det blev något gjort förutom chicken nuggets som tydligen var väldigt efterlängtat. Vi ska klara detta nu för vi är duktiga!

Dreamworld.

Yesterday was almost surreal.
The walk in the forrest, just you and me for once.
I love spending time just with you.
Even though there are moments filled with silence sometimes.

Then there are moments that are filled with laughter and smiles, moments that you're suppose to act a certain way.

But then again we are one of a kind, and very comfortable in each others company.

Kiss hello. Kiss goodbye. Kisses everywhere.

"Why am I feeling like this? What is this? Ever since.. I just can't stop thinking about it. Especially now when I know that I might not get the chance. Should I settle my curiousity and follow my heart or should I take the cowards safe way out?"

High on spolarvätska.

Av ren reflex så svarar jag att jag inte gör någonting när jag i faktum städar hela huset från topp till tå (ett utav mina många hobbyn) men efter lite om och men lyckas vi lägga på, båda bestämda att ringa Loven. När jag äntligen satt mig ner i soffan, känner hur smärtan i ryggen tar emot. Visst är det kul att känna sig som en åttioåring när man bara är nitton. Denna gången gjorde det dock ont utöver det vanliga och jag vill nästan gråta. Mamma kom hem med ett par jättefina jeans till mig och lovade mig lite tröst sen. Efter att ha socialiserat mig litegrann med familjen åker jag till Loven där det blir en efterlängtad middag. K lyckas ringa och ha tråkigt kanske tio gånger under tiden vi äter, med lite stress på Loven tar vi oss till Olympia där vi tvingas vänta i fem år innan han kommer ut och sen bar det av för att hämta sprit hos M.
När vi kommer in i det välkända rummet så sätter vi oss på sängen och går igenom smyckesskrinet med en härlig 80-tals kollektion. Vi lyckas till och med ta en bild på K när vi pimpar honom med Lovens kläder och smyckena men innan vi hinner skicka iväg det till M så pågår en brottningfight som K envist nog vinner. Not okay. Det blev en tur ner till stan och där träffade vi alla möjliga människor.
Jag har glömt bort hur roligt det är att vara med dessa människorna och hur pass glada och snälla de är. När vi droppat oss K efter att nästan ha blivit ihjälkörda av en taxi och höga på spolarvätska så tillbringar jag och Loven nästan en timme med att prata om minnen och framtiden. Jag skulle ge vadsomhelst för att få den där sista festen eller den där första.

Never-ending Lov.

In the end we are always on our own. So why should I lean on somebody else? It's easier if I stand strong now for what's coming ahead. But I am standing on my own and looking out for myself. I know that I try to give the best of my heart to the people I love the most, but I can't help but to wonder if they devote a single thought about me in return. If they realize my true nature. I am not saying that I'm an angel but there are limits on how much a heart can take. And mine is on the edge. Therefore from this moment on, the only one who is getting the best of my heart uncritically is me. I'm looking out for myself and no-one else, because the human man is a selfish person that only thinks about themselves.
You can choose to blame your circumstances on fate or bad luck or bad choices. Or you can fight back.
Things aren’t always going to be fair in the real world. That’s just the way it is. But for the most part, you get what you give. Rest of your life is being shaped right now. With the dreams you chase….The choices you make….and the person you decide to be. The rest of your life is a long time. And the rest of your life starts right now.

Jobb i DK?

Jag vaknar upp och läser ett sms från Dogge, han hade gjort ett sött försök till att väcka mig vid halv nio men ack. Runt lunch kom loven och tillsammans sprang vi till bussen ner till Olympia, från Olympia till McNeil där pappa skrev ut typ tusen kopior på våra cv:n. Danmark nästa tack! Och där satt vi på en väldigt gungig sundsbuss (för första gången nånsin på de nya) och fram kom vi. Efter ett antal rejections och en hungerkänsla som kom krypande så beslöt vi oss för att kalla det en dag och bege oss hemåt. På vägen stannade vi till vid creme dela creme och där hittade jag en ny love, Armani - Diamonds. Just right for me. Väl tillbaka i landet så bar det av mot Wills restaurang i ösregnet, där blev vi matade och roade. Vi trivdes så pass bra så att vi stannade i flera timmar och med lite övertalan lyckades jag få ner Dogge i sin nya haircut. Riktigt fin var han allt. När jag skulle paya Will så sa han att han bjuder och lyckan sken för en gång skull mot mig. Den sken igen när Dogge sa att han kunde köra hem oss. Me like. Resten av kvällen tillbringades framför tvn. Kom nyss hem efter att ha lämnat Loven och satte mig vid datorn i hopp om att kunna ha ett old time snack med pandan. Han var inne men det visar sig att den som kommer bli sad panda nu är jag för nu skiner olyckan och säger att han ska lämna en. Men folk lämnar en alltid, till slut är man ensam kvar och det finns ingen annan man kan lita på än sig själv. Cynismen skiner starkt genom mig.

Varför svarar du inte?

Nothing?

"The music was playing in the background and you could hear the murmur from the people sitting and eagerly discussing something. I was standing in the kitchen, finishing of my last drink while looking at the three people playing cards and laughing. I stumble into the bedroom and find a person on the bed passed out. I looked around, the tv was on, some kind of b-movie with cars exploading and people trying to survive. Just to the right of me I noticed that there's somebody lying in the pile of coats. I look a little bit closer and I relize that it's you lying there. A very drunk you, but still you. I sit down next to you and we talk like the way we do online. I'm to scared to look into your blue eyes, I'm scared to loose myself. But against my urges I look and I'm lost. We're getting closer and closer, we're still talking about something but I've forgotten what it's about. The music and the laughs from the kitchen fades away and everything appears to be in slowmotion. As I close my eyes I feel your lips against mine, your tongues meeting. We both know it's wrong but it feels so right at that very moment. After a long intense kiss we return to the presence and let our minds control us again, instead of our hearts. We have to put our feelings aside and return to how it used to be."


I'm scared, because I think I'm starting to let go.