I exakt 10 dagar har hon varit borta och igår stod hon på min veranda. Vi pratade om allt möjligt, såg på foton, skrattade åt hur pinsamma vi var då. Hon hade blivit brun. Vädret hade varit underbart och de framgick väl att resan hade varit väldigt bra. Stående på verandan med dörren på glänt hörde vi EM-matchen. Innan hon kom så kollade jag tillsammans med Shan. Fernando Torres gjorde ett mål och det första gången på 24 Spanien var i final. Jag hejade på dem, vinnarna. 1-0. Det blev allt kyligare och mörkare, så vi gick in och kollade på gamla bilder för ett år sedan. Allt som hade förändrats, allt vi gjort och sagt. Hur vi hade växt upp och människorna vi saknade. Efter ett tag utbrister hon att hon vill se på Sex and the city och vi blir liggandes ovanpå varandra tittandes på serien i flera timmar. Då och då, djur-kliande hon på sin (redan svullna) ankel - myggbett, it sux. Klockan närmade sig halv fyra och jag hade återigen spenderat kvällen sent med någon jag värderar högt. Med morgondagen sakta gläntandes fram och doften av dagg gick jag och lade mig för att bli väckt av honom dagen därpå. Efter att ha dragit mig upp ur sängen körde jag för att hämta honom. Väl här hemma byggdes det pokemonläger och kollades på dåliga såpor. Men vi lyckades underhålla oss, som vi alltid gör. När klockan närmade sig tre så var det dags att lämna honom. Det blev en kort visit idag, men en trevlig. En timme efter att jag lämnat honom så körde jag för att hämta pappa. Vi skulle hämta den blivande ägaren till den gamla golfbabyn. Nice to make buisness with you som hon uttryckte det, efter att vi skakat hand och visat alla finesser på bilen. Nu är den borta. Den var minsann en av de finaste bilarna. Snabb! Nu var planen att jag skulle slänga mig i soffan och njuta av alla kassa tv-serier. Som den kära pojkvännen (som jag inte hört ett knyst ifrån, kan det vara så att han hittat nån på andra sidan jordklotet?) uttrycker det knarkar jag tv, and I'm loving it!
Hej då, lilla bilen!