Det första jag gjorde när jag vaknade upp idag var att öppna min bok, "En oväntad semester", och läsa. Jag älskar det. Äntligen så har man tid för sig själv och det man älskar. Jag älskar att läsa. Att bara försvinna in i en annan värld. Att bara flyta igenom en bok. Längtan att få öppna boken och återgå till historien igen. Det är helt underbart. Förstår verkligen varför jag var en sån töntig bokmal i högstadiet. Jag trivdes bra med det. Efter att ha försvunnit in i boken ett tag väckte värmen från solen mig och jag fick det plötsliga behovet att slänga mig i duschen, så det gjorde jag. Därefter ringde jag Cookie och berättade om min plan.. Hela bilen luktade McDonalds. Den fina nya bilen.. blä! Du verkade dock glad över det? Jag vet inte, det är inte så lätt att tyda dig längre. Iaf inte för mig, så jag kör mestadels på känsla. Åh ja, alla vet hur viktiga småsakerna är. Hemfärden går alltid snabbt med Cookie i bilen, samtalsämnet bara flyter på och innan man vet ordet av det så är man framme. Det var en bra dag.
Ibland kan jag inte låta bli att sitta och tänka hur allt hade varit om jag vore den jag är nu för 3 år sen. Undra hur allt hade slutat då. Åhja, jag är rätt nöjd med hur saker och ting är nu. Men det finns några ändar som är luddiga. Saker jag gärna hade påbörjat och avslutat.
Jag är så nyfiken, jag kan inte låta bli hur framtiden kommer se ut. Vilka kommer finnas kvar i mitt liv? Var är jag? Vad gör jag? Allt verkar så förvirrande nu. Pressen underlättar inte det hela heller. Men något ska det väl bli av mig. Jag vet dock att det finns människor som kommer leva med mig för alltid. Det är lustigt att du och jag alltid har dessa samtalen om vår rädsla för framtiden, frustrationen över att man slösar bort sitt liv. Jaa, vi pratar ju om allt möjligt. Det är det speciella med dig, jag vet att jag alltid har dig även om jag inte pratat med dig på flera veckor. Jag har saknat dig.
Jag längtar efter något men har ännu inte kommit på vad det är. Jag får väl ge det lite tid. Frågan är om jag har tid?
Ibland kan jag inte låta bli att sitta och tänka hur allt hade varit om jag vore den jag är nu för 3 år sen. Undra hur allt hade slutat då. Åhja, jag är rätt nöjd med hur saker och ting är nu. Men det finns några ändar som är luddiga. Saker jag gärna hade påbörjat och avslutat.
Jag är så nyfiken, jag kan inte låta bli hur framtiden kommer se ut. Vilka kommer finnas kvar i mitt liv? Var är jag? Vad gör jag? Allt verkar så förvirrande nu. Pressen underlättar inte det hela heller. Men något ska det väl bli av mig. Jag vet dock att det finns människor som kommer leva med mig för alltid. Det är lustigt att du och jag alltid har dessa samtalen om vår rädsla för framtiden, frustrationen över att man slösar bort sitt liv. Jaa, vi pratar ju om allt möjligt. Det är det speciella med dig, jag vet att jag alltid har dig även om jag inte pratat med dig på flera veckor. Jag har saknat dig.
Jag längtar efter något men har ännu inte kommit på vad det är. Jag får väl ge det lite tid. Frågan är om jag har tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar