High on spolarvätska.

Av ren reflex så svarar jag att jag inte gör någonting när jag i faktum städar hela huset från topp till tå (ett utav mina många hobbyn) men efter lite om och men lyckas vi lägga på, båda bestämda att ringa Loven. När jag äntligen satt mig ner i soffan, känner hur smärtan i ryggen tar emot. Visst är det kul att känna sig som en åttioåring när man bara är nitton. Denna gången gjorde det dock ont utöver det vanliga och jag vill nästan gråta. Mamma kom hem med ett par jättefina jeans till mig och lovade mig lite tröst sen. Efter att ha socialiserat mig litegrann med familjen åker jag till Loven där det blir en efterlängtad middag. K lyckas ringa och ha tråkigt kanske tio gånger under tiden vi äter, med lite stress på Loven tar vi oss till Olympia där vi tvingas vänta i fem år innan han kommer ut och sen bar det av för att hämta sprit hos M.
När vi kommer in i det välkända rummet så sätter vi oss på sängen och går igenom smyckesskrinet med en härlig 80-tals kollektion. Vi lyckas till och med ta en bild på K när vi pimpar honom med Lovens kläder och smyckena men innan vi hinner skicka iväg det till M så pågår en brottningfight som K envist nog vinner. Not okay. Det blev en tur ner till stan och där träffade vi alla möjliga människor.
Jag har glömt bort hur roligt det är att vara med dessa människorna och hur pass glada och snälla de är. När vi droppat oss K efter att nästan ha blivit ihjälkörda av en taxi och höga på spolarvätska så tillbringar jag och Loven nästan en timme med att prata om minnen och framtiden. Jag skulle ge vadsomhelst för att få den där sista festen eller den där första.

Never-ending Lov.