Sjukhusbesök.

För två dagar sen vaknade jag upp med tanken av att jag skulle plugga med C, skulle bara höra av mig. När jag tog upp mobilen så ser jag att jag fått ett sms från C, där det står att hon har blivit akutinlagd på sjukhuset och att hon vill att jag ska komma. Men vid senare eftertanke var det bäst med besök på kvällen så där stod vi alla tre, jag, Fred och Dogge, vid varsin bil på in till sjukhuset. Mina klackar lätt så högt att grabbarna tvingade mig gå på tå, i klackar! När vi väl kommer fram så sitter hon i tv-rummet och ser på tv. Hon har ett sånt där ställ som gamlingar har för sitt dropp. Vi pratade och höll henne sällskap, skrek och skrattade. C berättade hemliga detaljer om ett av läkarnas besök. Jag hade inte ätit någon kvällsmat så vid tio, halv elva började jag röra på mig och grabbarna kom följandes efter. Vem vet, det kanske hade blivit rape i parkeringshuset annars. Dogge körde hem och jag och Fred raceade (kunde vunnit om jag ville) till McD och köpte mat till honom och åkte hem till mig där vi åt och spenderade resten av tiden i soffan med tvn surrandes i bakgrunden.

Igår så var jag på min arbetsintervju och allt gick bra förhoppningsvis. Konstigt nog frågade de inte mig något, det var som om de redan hade bestämt sig. Nu är frågan om det är ett bra beslut eller ett dåligt. Efteråt stannade jag förbi hos Amelie där jag nästan somnade i hennes soffa men innan det hände så kramade jag henne hejdå och åkte till C. Hon hade flyttats till en annan avdelning och jag stod säkert i 10 min i hisshallen och chansade på vart jag skulle men lyckan tog mig till rätt plats. Jag gick in i hennes rum där låg en gammal tant som snarkade högt. C's roommate förmodar jag. Älskling du kanske vill bo med henne i Lund, gud vet att jag inte snarkar haha. Men där i tv-rummet satt hon och blev lagom förvånad när jag kom. Vi satt där i nån timme eller två innan vi gick på upptäcksfärd och hamnade i hennes comfy säng med en ljudbok. Tyvärr hade hon inget hon kunde spela på men mamma och pappa skulle komma med datorn ikväll. Så länge satt jag och läste Cosmo högt för henne. Morfinet lindrade inte smärtan så bra utan gjorde C mer sömnig så jag kramade henne hejdå och lät henne sova. När jag kom hem var jag helt slutkörd och hamnade i soffan. Efter att ha varit utspacead i några timmar så ringde Lovisa och pratade med en och sen hade man fått några sms från Dogge och Fred. Lite senare på kvällen arg på fysiken åkte jag till Fred, i hopp om att han skulle hjälpa mig. Efter att han tryckt på miniräknaren fick han samma tal som mig och jag blev galen men han sa att det var rätt så kul att veta att jag gjort rätt hela tiden och antagit att det var fel? Gud. Frustrerad kröp jag upp hos honom under täcket och tillsammans kollade vi på film.