Poli?

När man jobbar är tisdagar längst om du frågar mig men denna tisdagen var ovanligt soft och lugnt. Jag hann med mycket och fick beröm fastän jag inte gjorde något utöver det vanliga. Haha men men beröm uppskattas, i synnerhet när jag får höra att jag är experten på mitt område när den nya tjejen börjar. Haha vilket intryck det måste ha gjort. Men efter jobb och beröm (man mår riktigt bra måste jag säga!) så hämtade mamma mig efter att pappa rådissat mig och väl hemma åt jag snabbt för att plocka upp Andy och C "på vägen" till väla. Det blev mest cruising och den enda som fick något gjort var C verkade det som. Hon köpte några klappar till familjen, Jarl är fortfarande dilemmat och snart är resten klara. När vi satte oss till rätta inne på din sko (?) så såg jag skorna som jag letat utan att ha vetat om det (ja, så låter en shoppoholic) i flera veckor. Nu kan jag gå utan att få ont i fötterna. Så jag firade min lön genom att köpa ett par skor, like the stereotypegirl haha. När jag väl kommit hem och duschat så ringer mobilen. Det visar sig vara fröken Falkenborn som undrar om jag lever. Ja, svarar jag förvånat och hon berättar att Andy typ tvingat henne ringa mig och kolla så att jag är okej för det visade sig att den lilla tokstollen läst något om att en bil precis voltat och han trodde att det var jag. Vilket man hade kunnat tro om mig ibland så som jag kör (men jag kör alltid fint - nästan). Så sött av honom iaf, den finns ingen annan som är sån ju. Maybe a little hero in disguise?