Just a couple of words.

Tillägnat till de tre finaste människorna jag känner.

Tack.



Jag kommer klara mig no matter what liksom.
För jag vet att jag har tre bästa vänner vid sidan om mig.

Häromdagen nämnde jag för dig att om jag krockar nu så kommer jag att ringa dig och då var klockan halv fyra på morgonen. Du svarade lugnt, javisst och du vet att jag kommer då.

Du bryr dig,
Du lyssnar.
Du gör mig glad.
Du är bara så penta.


Sen så finns du som skickar ett sms när du är ledsen och vet att du kan finna tröst hos mig, för du vet att jag gör detsamma hos dig. Även om vi är flera mil ifrån varandra så är vi står vi hand i hand med solen i ögonen i sinnet.

Du är min trygghet.
Du är den jag vågar berätta mina allra mörkaste hemligheter för.
Jag vill inget annat än ditt bästa.
Du drar de sämsta skämten men lyckas ändå få ett leende.


Allra sist men verkligen inte minst, så finns du. Du.. Det går inte att förklara men du är min.

Du är förstående.

Lika som bär men samtidigt inte.

Du är en knasboll.

Jag tänker på dig flera gånger dagligen, varje tanke för ett leende til mina läppar.
Du är en av de starkaste människorna jag känner.

Du är klok även om du tappar bollen ibland.











Ni tre.
Ni är bland de finaste Gud valde att skapa.
Jag vet att vi kommer känna varandra tio år från nu.
Jag vet att alltid vart jag har er.


Tiden tickar på och varje minut känns det som vi binds samman ännu mer.

Det är ingen kvävande, uttröttande känsla.

Det är trygghet och lycka.
Detta är min lycka.

Tid.
Jag önskar vi hade all tid i världen, tillsammans.