Glass, korv, crazy

Ett år sen.

Time changes a lot of things but we'll shine forever.

Eftersom mitt hus är bombarderat med massa singhalesiska reportrar, som jag är tvungen till att köra överallt, så kunde jag inte köra till Lov. Dels eftersom mina föräldrar stack när alla kom? Normalt? Och dels för att mina bilar är instängda. Men Lovbov kom till mig istället och vi cruisade iväg och köpte glass, som de små tjockisarna vi är. Vi satt i hamnen och tittade ut över sundet, pratade om allt möjligt. Njöt av solen och värmen. Till slut hamnade vi hemma hos mig i min säng, där vi satt och segade allmänt.

"TANIYA! Kan du gå och köpa glass?!" skriker min mamma och iväg bar det av till Maxi. När vi kommit in säger jag lite spontant till Lov att vi kan äta korv om det blir några pengar över. Med alla blickar riktade mot oss tar hon tag i min arm och vi springer igenom Maxi, snabbt till glassen och springer till kassorna. Hahah, gud vad det måste sett underligt ut! Armbågsmannen framför oss i kassan luktade skumt (inte gott). Efter det att vi köpt glassen så upptäcker vi till vår stora besvikelse att korvgrejen var stängd. Besvikna gick vi ut och såg pölsemannen, som tjockisarna vi var betalade vi fem kronor och åt upp korvarna i bilen med den läskiga Saabmannen stirrandes på oss.

När vi kom hem sa jag snabbt hejdå till Lov och att vi skulle ses i veckan. Väl inne i huset får jag reda på att alla äckelreportrar ätit upp all mat så det fanns inget åt mig och Shan. Yeah.. Not. Så där stod syskonen i köket och lagade mat, gott blev det och nu sitter jag här i soffan och ser på Kat von D. Mätt och glad.

Gud, bara tanken på dig gör mig så glad! Mwihihi, åh vad jag längtar!

Puss!