torsdag, oktober 2

Jobb i DK?

Jag vaknar upp och läser ett sms från Dogge, han hade gjort ett sött försök till att väcka mig vid halv nio men ack. Runt lunch kom loven och tillsammans sprang vi till bussen ner till Olympia, från Olympia till McNeil där pappa skrev ut typ tusen kopior på våra cv:n. Danmark nästa tack! Och där satt vi på en väldigt gungig sundsbuss (för första gången nånsin på de nya) och fram kom vi. Efter ett antal rejections och en hungerkänsla som kom krypande så beslöt vi oss för att kalla det en dag och bege oss hemåt. På vägen stannade vi till vid creme dela creme och där hittade jag en ny love, Armani - Diamonds. Just right for me. Väl tillbaka i landet så bar det av mot Wills restaurang i ösregnet, där blev vi matade och roade. Vi trivdes så pass bra så att vi stannade i flera timmar och med lite övertalan lyckades jag få ner Dogge i sin nya haircut. Riktigt fin var han allt. När jag skulle paya Will så sa han att han bjuder och lyckan sken för en gång skull mot mig. Den sken igen när Dogge sa att han kunde köra hem oss. Me like. Resten av kvällen tillbringades framför tvn. Kom nyss hem efter att ha lämnat Loven och satte mig vid datorn i hopp om att kunna ha ett old time snack med pandan. Han var inne men det visar sig att den som kommer bli sad panda nu är jag för nu skiner olyckan och säger att han ska lämna en. Men folk lämnar en alltid, till slut är man ensam kvar och det finns ingen annan man kan lita på än sig själv. Cynismen skiner starkt genom mig.

Varför svarar du inte?

1 kommentar:

  1. men mig kan du lita på alltid i alla fall :) jag kommer aldrig lämna! :*

    SvaraRadera